måndag 14 november 2011

Pink Brain, Blue Brain

Bild; Bokus

Om man lever med en hjärnforskare så är vitsar av typen; "Hur många hjärnforskare behövs det för att skruva i en glödlampa?" - barnsligt roliga.

Man kan alltid få övertaget i en diskussion med att säga; "Det finns ingen hjärnsubstans i dina argument!"

Och det är svårt, för att inte säga omöjligt, när denne har gjort något korkat, sagt något fel eller gjort bort sig att inte säga; "Men, är inte du hjärnforskare...?!"

Det är lika roligt varje gång!


Om jag fick välja fem böcker som Alla måste läsa så är det här en av dem.

Det är en bok som tydligt går igenom det vetenskapliga underlag som finns när det gäller skillnader och likheter mellan små barn. Men som även pedagogiskt förklarar hur dessa studier är upplagda och hur starka eller svaga resultaten är.

För en sådan sak som att pojkars och flickors hjärnor ser olika ut har publicerats vetenskapliga tidskrifter men att resultaten är så svaga att de överhuvudtaget aldrig borde ha publicerats var intressant och lite skrämmande att läsa.

Hon hänvisar även till artiklar som visar på att barn från könsneutrala miljöer har bättre studieresultat.

Samtidigt finns det skillnader mellan könen, menar hon, men att de är inte så stora som folk gärna vill tro och kanske stämmer inte våra uppfattningar med verkligheten. Hon säger att skillnaderna inte är stora hos nyfödda men hos vuxna finns det större skillnader. Detta beror på att våra hjärnor utvecklar de delar vi stimulerar.  Bestämmer man att den här gruppen får hålla sig inom den här området, så kommer den gruppen att vara bättre på och säker också föredra, det område de känner till.

Att ha den här boken i ryggen kan vara ganska skönt när man hamnar i diskussioner i ämnet eller bara för att bemöta tokiga kommentarer. Då kan man ju alltid säga; "Enligt Lise Elliot så finns det ingen hjärnsubstans i dina argument!"


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar