Om rosetter och rosa änglar...

Bild; MalvaLin

Min son ville att jag skulle knyta en rosett av ett presentsnöre som han hade hittat. Jag satte fast det framför honom på barnvagnen, och han sa;

"Jag tycker rosetter är så fina! ... Tänk om jag skulle ha en rosett i håret alla dagar."

"Vill du att jag ska sätta fast den i håret," frågade jag.

"Neej! Då säger ju barnen på dagis att jag är en flicka, Fast jag är ju en pojke... Men när jag blir stor då ska jag bli en flickängel och ha en rosa klänning för flickor får ha rosa klänningar. Då tycker du nog att jag är vacker!!"

"Jag tycker ju alltid att du är vacker! Och pojkar får ha rosetter och klänningar om de vill! men tänkte du att du skulle vara en levande ängel eller en sån man kan bli när man är död..?"

"Så klart en levande ängel! Jag menar ju bara att jag vill få flyga!"

Jag önskar så att Du får flyga. Högt över alla begränsningar, förväntningar och oskrivna regler om hur små pojkar och flickor ska vara , vilja och tycka om. Och att du och din bror lever era liv ovanför alla stereotyper som begränsar oss och har mod att vara de Ni är och vill vara.

Med en bebis i magen blir jag ofta tillfrågad vad jag hoppas att barnet har för kön eller vad jag hoppas att det är. Varför frågar ingen vad jag tror att det är för personlighet? Eller är det kanske det de frågar?

När jag säger att jag vet att det är en pojke så säger många; "Nästa gång kanske!" Då undrar vi om man ska samla på kön, för det var ett tredje barn vi ville ha, inte komplettera vår samling...

Som förälder vill jag ni ska få de liv ni vill ha, även om ni vill de omöjliga, och jag frågar min son om han kanske vill flyga flygplan istället för att flyga som en ängel...

"Äh, då måste man ju ha vita kläder... Jag vill ju hellre ha rosa..."