På Adrians Önskelista...

Bild; Ekoleko
Bild; Elva små troll

Bild; Stellaris

Bild; Ekokul

Bild; Bobux

Vi firar vår fyraåring idag. Han har precis stutsat iväg till sitt dagis iförd rosa mössa, Vildängeltröja, vanlig tröja, sockor och bruna byxor och jacka. (Allt ekologisk utom sockarna och skorna) Eftersom han sparar ut håret har han även hårspänne för att slippa luggen i ögonen. Han har önskat sig rosa och lila saker, gärna en levande lila häst och en motorsåg av plast som går på batteri.

Jag fick denna länk; "Visst kan törnrosa också sparka boll" skickad till mig och jag kände att det var en väldigt givande och intressant artikel, speciellt eftersom jag så ofta fascineras av mina söners olikheter. Den äldre som har en mjukare personlighet älskar svart, döskallar och hårdrock. Den yngre, tuffare och mer utåtriktade väljer det mjuka och romantiska.

Och jag tror och hoppas att det är för att vi vill att de ska få vara de personligheter de är, inte de vi vill de ska vara.

Efter att ha läst artikeln så tänker jag om det här med könstillhörighet är kanske viktigt men Vad som representerar en könstillhörighet är ju något av just-nu-rådande-kultur utvalt.

Därför handlar kanske inte problem med könstillhörighet om att man inte vet vem man är, utan att man inte ryms inom samhällets skrivna ramar. Alltså är det samhället som skapar problemet hos individen och hos barnen.

Och jag tror det är viktigare att ha en stark och tydlig identitet eftersom det är något som kommer inifrån och kommer att bestå (och gärna utvecklas) under livet. Medan kläder, färger och allt som symboliserar ett kön kommer att förändras. De ramarna är också något som förs på oss utifrån och sätter gränser, på samma sätt som staket... eller murar...