onsdag 15 juli 2009

Drabbad av köpdjävulen...


Vi har köpt hus och barnen ska få egna rum. Min femåring vill ha ett "hårdrocksrum". Jag vet inte var han fått det ifrån. Jag tror inte att han har tittat på något amerikanskt inredningsprogram och jag tror inte vi känner någon med tema på barnrummet..?
Jag visste inte heller vad ett "hårdrocksrum" var för något men han förklarade att han behövde svarta tapeter med döskallar och många döskallar... Han skulle inte heller ta med sig några av sina leksaker om de inte var hårdrockssaker, och de hade han ju nästan inga...
Vi gick igenom alla leksaker och det är inte mycket som duger. Han tyckte att det var jobbigt med sin leksakshund som han sover med och en gorilla som han fått av aporna i djungeln men stod på sig, det skulle vara hårdrocksaker...
Vi har inte tänkt att köpa något nytt till huset. Har man bott fyra personer och ett företag i en trea så är det ytor och rymd som lockar. Varför begränsa utrymmet med saker?
Eftersom barnens möbler ska delas upp på, till en början två, därefter tre stora rum, har vi fått några gamla möbler som vi har tänkt att måla om. Om min femåring varit negativ och bakåtsträvande när det gällde de saker han redan hade så var han det motsatta när det gällde vad vi kunde göra med hans möbler. Den jättegamla skolbänken från min mammas gamla skola kan vi måla svart - med döskallar på. Vi kan ju själva måla döskallar på tapeten - det kunde han göra. Vi kan sy en döskalle på mattan...
Tidigt en morgon vaknade vi av att han försökte få fram tyglådan vi har under sängen; Han skulle göra hårdrockspannband till hunden och gorillan - så blir de ju hårdrocksleksaker...!!
Jag tillhör inte dem som inte tycker om Döskallar till barn, för mig är det tvärt om. Långt innan de fanns på allting. Långt innan mina egna barn ens var påtänkta samlade jag på skallar. Jag kan inte förklara det, jag tycker om dem och blir glad av deras leenden. Just att det inte var så vanliga och att man fick leta sig fram gjorde dem roliga att samla på. För det här var innan Internet och innan Sverige firade Halloween. När Döskallarna började kallas för Pirater och fanns på allt, Allt, så stoppade jag undan min samling.
Mina barn har inte haft så väldigt många saker med döskallar. Jag har aldrig förstått hur den sura Jolly Roger blivit så populär när de Mexikanska Sugar Skulls är så otroligt mycket finare och passar barn så mycket bättre?!
Sen skulle jag bara kolla lite vad det fanns för Sockerskallar på marknaden och hamnade på hos Vista Latina som hade smycken, puzzel och målarböcker med Mexikanska döskallar (egentligen tror jag målarböcker inte är så bra för kreativiteten men kommer antagligen att beställa dem ändå...) Min son såg tyget på bilden och hämtade sina sparade pengar för att köpa det och jag sa; "Jaa! Det måste vi ha!!" Glömt var det att det inte var ekologiskt... Det var inte heller några problem att det skulle skickas hur långt som helst... Samlaren i mig var tillbaka och jag fortsatte mitt sökande och hittade och ville ha Hundkläder, Skor och Blöjväska (eller vad det nu heter, jag har inte använt någon till mina tidigare barn..) Ett sådant köpsug har jag inte kännt på år... (Hej! /.../ Jag är sockerberoende... sockerskallsberoende...)
Jag lyckades tillslut slita mig från datorn och ta mig samman... Nästan iallafall. Vi kommer att köpa tyget och kanske målarboken, men sen kommer vi att knyta pannband på leksakerna istället för att köpa nytt. Och någonstans så har vi ju redan en fin samling att damma av och ställa fram...

2 kommentarer:

  1. Även den bäste kan trilla dit igen:-) Och andra sidan... nya ting kan absolut föda kreativitet. Ett mellanting är nog bra...fniss. MEN hur läckert blir inte det med ett hårdrocksrum, pannband med skallar på till gosedjuren osv.?! YES!!!

    SvaraRadera
  2. Så sant! Och jag ser fram emot vårt projekt; hårdrocksrum! Jag som älskar att pyssla med ull föreslog att vi skulle tova en döskalle. Det tyckte han var en JätteBra idé! ..Så kul kommer det att bli!! : )

    SvaraRadera