Det svåra med att vara förälder...

Är att sätta gränser... Kemikaliegränser...

Barn idag har redan kemikalier i sina kroppar. Kemikalier som ökar risken för att utveckla cancer, diabetes, skador på immunförsvar, nervsystem och fortplantningsförmåga. Våra barn har ett helt liv framför sig. Kemikalierna i deras kroppar idag är bara början.

Som förälder tänker jag att om det finns risk för något så undviker man det. På samma sätt som man tar på sina barn hjälmar, sätter dem i säkra bilstolar, monterar upp grindar för trappor och barnsäkrar allt vi bara kan komma på. Finns det risk att våra barn skadas så gör vi vad vi kan för att skydda dem...

I alla fall så länge det är saker som vi kan relatera till. 

Vi vet att det gör ont att cykla omkull, vi har gjort det själva. Vi vet att det kan gå illa om man inte sitter fast i bilen. Vi känner säkert någon som varit med i en bilolycka och kan relatera till det även om man också kan leva ett helt liv utan att skadas i trafiken.

Kemikalier är svårare att relatera till, svårare att skydda från, mer att sätta sig in i och ta reda på även om riskerna kanske är större och följderna lika smärtsamma.

Det är det där med att dra kemikaliegränser. 

Tänka på vilka kläder man köper, vilken mat de äter, vilket schampo man använder, att lägga sig i vilka presenter andra ska köpa så att leksakerna de leker med inte ska vara giftiga och att inte spola ut gifter i avloppet för då kommer de på något sätt tillbaka. Det är enklare när barnen är små, svårare när de blir äldre. 

Vi kan relatera till riskerna och kanske är det därför det är så viktigt att minimera dem. Vi har redan hunnit göra en liten resa i gränslandet kring skräckväldet Cancer när vi för några år sedan hittade en tumör på vår treårings hals. Under utredningen träffade vi familjer med friska barn, sjuka barn och de som lämnade sjukhuset utan sina barn. 

Vår resa blev kort. När vi fick veta att tumören var godartad, var den redan bortopererad och även om vi uppmanades att vara lite uppmärksam ett tag framöver var vi övertygade om att det inte skulle dyka upp några andra knölar. Vi lämnade sjukhuset, återgick till livet och började andas igen.

Vad vill jag egentligen ha sagt?

Jo, Kemikalieinspektionen har hittat ännu mer kemikalier i leksaker. 

Det kanske är dags att sätta sig in i och ta reda på mer, att överväga riskerna, veta vad vi ska titta efter och undvika. Så att vi vet vad vi ska fråga om och kan ställa krav på att miljön kring våra barn blir så giftfri som möjligt? 

(Läs gärna den här rapporten från  kemikalieinspektionen, 2007. 

Se gärna Stefan Jarls; Underkastelsen)