Om tidigare påtvingade köpstopp...

Taket i vårt nyköpta hus behövdes byggas om och i samband med det upptäcktes det att en av väggarna var oisolerad. När vi öppnade upp väggen inifrån upptäckte vi att den som hade höjt taket, någon gång på 70-talet var väldigt före sin tid och tagit rätta på alla möjliga brädor och material för att fylla ut väggen.

Isolering var inte så viktigt på 70-talet...

Vi beklagade oss över att det kostade pengar som vi inte hade för tillfället och tänkte att vi skulle försöka att bara behöva tapetsera om den väggen som behövdes och låta väggarna mot andra rum i huset vara orörda.

Som svar på vårat gnäll blev vi erbjudna några rullar tapet med Josef Franks färgglada mönster. Några rullar som blivit över och inte längre gick att lämna tillbaka till butiken där de var inhandlade.

För mig, som inte gillar mönster så mycket, var tanken i början lite främmande. Sen tänkte jag att passar Josef Frank någonstans så är det väl i ett barnrum. När jag såg den gamla och nya tapeten tillsammans var jag övertygad; de blå färgerna i tapeterna är så lika att man kan tro att de var menade för varandra.

Tapeterna räckte precis att täcka väggen men det blev lite bubbligt och fult i ena hörnet.

Så jag klippte och klistrade, befriade Josefs fåglar, fiskar och blommor från pappret och lät de sväva ut över väggen. Som jag skrivit i tidigare inlägg; ibland är det hinder som låter oss hitta nya vägar.

Och ibland är de vägarna bättre...