Vi har blivit faddrar...

För en tid sedan surfade jag och min fyraåring omkring och tittade på djur på nätet. Vi passade såklart på att besöka WWFs hemsida och läste om deras fadderskap gällande gorillor. Min fyraåring nöjde sig inte med att titta på bilderna utan ville veta vad det stod.

Jag försökte att berätta så försiktigt som möjligt eftersom jag inte tycker att små barn ska belastas av oss vuxnas problem. När han tänkte trycka på knappen där man anmäler sitt fadderskap så sa jag att han inte skulle göra det för att det kostade pengar.

Jag kunde se på hans kroppspråk att han blev lättad, gick det att hjälpa med pengar - Vi har ju pengar! Är det inte svårare än så. Jag, som har en annan uppfattning om hur mycket pengar vi har sa att vi får fundera och räkna lite.

Min kloka, medkännande son kunde inte släppa tanken på dessa apor som behöver hjälp. Någon dag senare kom han med några tjugor han hittat och sa; "Här! Vi har jättemycket pengar, vi måste hjälpa dem!"

Jag insåg att han hade helt rätt. Vi jättemycket pengar jämfört med andra i världen. Har man det så bra som vi har är man nästan skyldig att dela med sig.

Så vi bestämde oss för att en viss summa pengar varje månad ska gå till bra projekt. En smått etisk diskussion följde, för hur ska man egentligen prioritera; Apor vs människor i kris. Så nu är vi gorillafadder och månadsgivare hos Röda Korset.

Lillebror ville hjälpa isbjörnarna, genom att stödja dem så stödjer man även WWFs arbete i klimatfrågan eftersom isbjörnarnas största hot är klimatförändringarna, vilket kändes helt rätt!

Vi kan enkelt prioritera om, mindre ekologiska chips och färre Rost-besök per månaden.

Vi klarar oss nog ändå - För vi har det väldigt, väldigt bra!