fredag 7 oktober 2011

Om Pojkmat, Flickmat och övergivna drömmar...


Min 6-åring förklarade att han inte ville ha några ridgrejer i födelsedagspresent. Han måste ändå sluta rida, sa han. Förvånade undrade vi varför? Han ville inte att kompisarna han skulle bjuda på sitt kalas skulle se att han red, sen måste han ju ändå sluta. Hästar är för tjejer...

Min 6-åring älskar att rida, han älskar att borsta hästar och kratsa hovar. Han är så försiktig när han lägger ner sadelgjorden att det tar nästan en halv minut, bara för att den inte ska slå hästen på benen och göra den illa. Att han skulle sluta rida var bara fel. 

Det räckte inte att vi sa att ridning är för dem som gillar hästar. Det räckte inte att vi googlade cowboys, samurajer och sa att det är svårare att styra en häst än en motorcykel för den senare har start, gas och broms. 

Vi behövde förebilder och vi behövde dem Nu.

Jag kontaktade Ridskolan och bad om att få komma och titta på; om de nu hade några pojkar som red?
De hade de. Vi åkte på tävlingar och kollade. De fanns ju faktiskt där, killar som rider, även om de inte är så många. Vi köpte böcker. Det finns några få hästböcker som handlar om pojkar...

Det är svårt att vara 6 år och känna att man måste passa in. Det är frustrerande att vara förälder och se sitt barn kämpa med att rymmas i en onödig mall som i förlängningen inte betyder något. Ridning är ett bra exempel på att saker som anser kvinnliga eller manliga bara är en uppfattning av den kultur vi lever i just nu.

Idag kanske ridning är en tjejgrej. Historiskt har det varit främst för män. Sammanfattat är det idiotiskt att någons uppfattning om hur något ska vara ska få sådana konsekvenser att någon i slutändan ska avstå vad den älskar och är bra på. 

För som min kloka 6-åring konstaterade efter att han lånat en bok om en flicka som ville spela fotboll fast alla sa att det var en killgrej. "Tänk om pojkar bara fick äta kött och flickor bara fick äta grönsaker - det skulle väl vara konstigt!" 

Tar man pojk- och flickresonemanget och byter ut det mot något könsneutralt så syns det hur galet det faktiskt Är!

Nu ska han i alla fall fortsätta på Ridskola. Men bara till han har lärt sig Galoppera. 
Då ska han sluta. 
"Varför ska du sluta då?!", suckade vi. 
"Men!! Då ska jag ju köpa en egen häst och galoppera i skogen och hoppa och rida ute! 
...jag kanske ska gå på nån teori, bara..."

4 kommentarer:

  1. Visst är det sorgligt! Läste någonstans att det är just i 6-års åldern som det där med att passa in blir så förbannat viktigt.
    Läser just Marklunds och Snickares "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Om livet blev mer rättvist så blev det bättre för alla... Killar slapp som främsta mål att bli uppfostrade till att INTE bli som kvinnor.
    Kämpa på! Det gör vi...

    SvaraRadera
  2. Vad bra ni tog tag i saken, så att han kunde fortsätta göra något som han älskar! För fy vad det är synd att barn ska känna sig begränsade så tidigt (det är ju alltid bra, men du förstår säkert hur jag menar).

    SvaraRadera
  3. Det roliga var att Alla i vår närhet engagerade sig och kom med tips allt från att se youtube-klipp från spanska ridskolan till att åka med honom på hopptävlingar.

    Även ridskolan engagerade sig och erbjöd att han skulle få byta grupp till deras "killgrupp" - eftersom vårt barn inte var den första som känt av trycket så hade de samlat pojkar i en grupp. Det var inte bara pojkar i den gruppen, utan blandat.

    Men han ville han inte byta utan vara kvar med sina kompisar : )

    SvaraRadera
  4. Tack Carro : )
    Vilken tid det tog innan jag såg din kommentar, konstigt!
    Jag håller med i det du skriver, men måste också säga; Åh, vad fina tossor ni har på er blogg! - jättefin modell!

    SvaraRadera