torsdag 29 januari 2009

en parantes i det hållbara...

(Nu har jag bränt samma skiva tre gånger för att min teckning på den ska bli rätt. Jag har pillrat med fodralet i timmar och äntligen bestämt mig för vilka färger kortet ska ha. Jag har limmat, skurit, ritat och nu är allt klart.

Men jag vet inte vad jag ska skriva; Det finns inga ord. Allt blir så platt, tomt, betydelselöst och omöjligt att formulera till någon som mist sitt barn.

Jag vill skriva vackra, tröstande ord men har bara fula; Helvetes, jävla, skit! När det gör så ont i mig att tänka på er förlust - hur ont gör det då inte i Er ...?)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar