torsdag 3 november 2011

Om svårigheter att köpa ekobarnkläder och en liten bekännelse...



Mina äldre barn är nu 6 och 7 år. De är sina egna personligheter och har sin egen, ganska olika smak när det gäller kläder. Den äldre vill bara ha svarta tröjor, jeans och avskyr nya kläder. Han tycker inte längre om att köpa begagnat då de luktar fel... 

Åt honom har det tidigare gått bra att köpa en storlek för stor och låta dem ligga i garderoben och mogna, så att de både luktar rätt och är bekanta när han har vuxit i dem.

Senaste köpet, fyra tröjor i ekologisk bomull som han själv har valt, har nu legat där ett halvår... Fortfarande för nya, för färgglada, eftersom de inte är svarta och bara så fel...

Den andra älskar färg, starka, lysande och vill inte använda de avlagda kläderna som är starkt förknippade med storebror. Han vill ha egna kläder.

Och där brister min plan, min miljövänliga plan att köpa dyra ekologiska kläder för att barnen ärver varandra. Ekologisk bomullsfiber är starkare och kläderna räcker längre för de ska användas av alla barnen men vad gör man när de vägrar, när varje morgon blir en kamp i övertalning?

Samtidigt förstår jag dem. Jag vet hur fel kläder kan kännas fel och jag minns att jag var i samma ålder när jag blev medveten om det...

Så jag tror att lösningen får bli att de får ha färre kläder, fortfarande ekologisk bomull, men kläder de verkligen vill ha.

Och så till bekännelsen; I somras eller när det nu var, när alla byxor fick hål på knäna valde jag till slut att köpa vanliga, icke-eko, på rea. Från ett företag som visserligen har ekokläder i sitt sortiment, men just dessa var inte det...

Efter fyra år av stenhårda principer känns det onekligen som ett misslyckande....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar